Frihet

Är flygets ökning hållbar?

Serien Pan Am som för tillfället visas på TV3 ger en fin bild av hur glamouröst flyget ansågs vara förr i tiden. Att vara pilot eller flygvärdinna innebar automatiskt hög status och möjligheten att flyga var främst de rika förunnat. En parallell kan här dras till andra transportmedel som i början varit dyra, men i nuläget nyttjas av de flesta.

Även flyget har blivit billigare och därmed använts allt flitigare av en större andel människor. I en artikel på BBC News diskuteras huruvida denna tillväxt inom flyget är hållbar. Airbus räknar med en dubbling av passagerarantalet inom 20 år, trots att antalet redan stigit med 45 % sedan år 2000. Den stora ökningen kommer till stor del bygga på att människor i främst Asien (med Indien och Kina i spetsen) får det allt bättre ställt, och med bättre ekonomi ökar efterfrågan på flygresor.

Den stora frågan är ju givetvis hur det ökande flygandet kan kombineras med en minskning av miljöpåverkan. Tja, vill vi att folk ska få fortsätta flyga så måste vi se till att den tekniska utvecklingen går snabbare. Det andra alternativet är givetvis att försöka få människor att flyga mindre. De skräckkampanjer som har bedrivits där man försökt pådyvla de som väljer att flyga dåligt samvete har uppenbarligen inte fungerat. Återstår gör alltså att antingen förbjuda vissa typer av resor, införa flygkvoter eller att använda ekonomiska styrmedel som dramatiskt höjer priserna. Att staten skulle gå in och begränsa rörelsefriheten och bestämma vilka flygresor som är tillåtna ser jag som en osannolik och högst oönskad utveckling. Återstår gör då att försöka höja priset och följa polluter pays-principen.

Det finns dock en rad perspektiv att ta i beaktande om man väljer att gå denna väg. Det första är att det måste vara ett globalt initiativ. Ett stort antal flygbolag har gått/är på väg att gå omkull redan idag på grund av den hårda konkurrensen från lågprisbolag. Det andra man bör fundera på är hur mycket man skulle behöva höja priset för att det skulle ha en verklig effekt. Om man ser på hur snabbt ”medelklassen” i exempelvis Kina växer så kommer det alldeles oavsett att finnas bra många fler människor som har råd att flyga även om priserna höjs.

Det avgörande anser jag vara den diskussion som sällan förs, nämligen vad flyget faktiskt tillför i världen både för individen och systemet i stort. Genom att ännu mer begränsa vilka som har råd att flyga så kommer det bara vara en privilegierad grupp som har möjlighet att påverka och åtnjuta dessa fördelar. Vad kommer det i förlängningen att leda till?

Nej, jag säger det jag sagt så många gånger en gång till – tekniken är lösningen, men vi måste raska på!

Johanna Jönsson, Volvo Aero

Turismen – utvecklande eller invecklat?

En rapport, En flygande start – Så gör turismen fattiga länder rikare, som släpptes i somras av Timbro tar turismen i försvar och pekar på att de positiva effekterna är större än de negativa. Man menar att turismen i många länder bidragit starkt till den ekonomiska tillväxten och att det därför vore förödande att försöka begränsa turismen.

Författarna möter kritiken som finns mot flygburen turism med att flyget står för en förhållandevis liten del av utsläppen och att bränsleförbrukningen minskat. Gällande det som kallas läckage, att intäkterna inte kommer värdlandet till godo, menar författarna att kritiken är överdriven. De visar med hjälp av en rad rapporter hur tillväxten är kopplad till turism.

När man diskuterar flygets miljöpåverkan kommer det alltför ofta upp argument som antyder att vissa resor inte borde tillåtas. Framför allt handlar det då om ”mindre viktiga” resor i form av turism. Om man dock knyter den typen av resor till ekonomisk tillväxt för de i världen som har det sämst, så är frågan hur viktiga dessa resor egentligen är. Ett ämne att återkomma till…

Johanna Jönsson, Volvo Aero

Flygresan som det definitiva avskedet

Igår kväll såg jag en film där slutscenen, som i så många andra filmer, utspelade sig på en flygplats. Pojke och flicka blir kära, komplikationer uppstår, flicka åker till flygplats och pojke följer panikartat efter (ofta i taxi efter dramatiska bilproblem). Vi sitter där i soffan och känner verkligen desperationen, sista chansen. Hinner hon gå på flyget till Boston (det är alltid Boston) så är hon borta för alltid. Som tur är så hinner han alltid och de återförenas med applåderande medresenärer och säkerhetspersonal i bakgrunden.

Det som är intressant med den här typen av scener är ju att världen förändrats så enormt. Idag är det inte mer slutgiltigt om någon tar ett flyg än det är när någon åker till jobbet. I alla fall inte i USA, där filmerna oftast utspelar sig. Att flyga har blivit billigare och en allt mer vardaglig del av många människors liv. Rimligtvis borde det fungera lika bra för pojken att ringa upp flickan när hon väl kommit fram till Boston och be henne komma tillbaka, eller själv ta nästa flight och följa efter.

Visst skapar det fin dramatik med känslan av det definitiva avskedet, men det börjar nog bli dags för manusförfattarna att komma på något nytt.

Johanna Jönsson, Volvo Aero

Vad har IT och flyg gemensamt?

Flera gånger under senare tid har jag hört hur man jämför IT-sektorns koldioxidutsläpp med flygets, bland annat här.  Under ett seminarium i Almedalen om miljöteknik sa moderatorn vid ett flertal tillfällen att vi borde ha lika dåligt samvete när vi använder internet som när vi flyger. För mig är retoriken konstig då jag inte anser att dåligt samvete gör någon större nytta här i världen. Det som gör skillnad är ändrat beteende. Dessutom är det oerhört vanskligt att värdera olika aktiviteters betydelse. Är en weekendtur till Milano lika mycket värd som att kunna hålla kontakten med sina vänner via Twitter? Är det lika viktigt att kunna köpa en begagnad soffa via Blocket som att kunna hälsa på sin sjuka mamma i ett land långt bort? Och för vem? Vi har ju alla olika preferenser.

Utöver detta är det ganska meningslöst att jämföra olika sektorer då alla behöver minska sina utsläpp, stora som små, så gott det går. Inom flygbranschen känner vi oss emellanåt felaktigt utmålade som den största miljöboven och givetvis kan man bli frustrerad över de siffror som visar att mer än var fjärde svensk tror att flyget står för mer än 20 procent av de globala koldioxidutsläppen, när det i själva verket (även med uppräkningar för höghöjdsutsläpp osv) är bra mycket mindre än så. Samtidigt är jag övertygad om att vi inte har något att vinna på att peka ut andra sektorer som ”värre”. Det viktiga är istället att vi fortsätter visa på allt det arbete vi gör för att minska våra utsläpp och framför allt att vi fortsätter arbeta.

Jag tänker fortsätta både läsa intressanta bloggar och flyga, när mina resmål så kräver, utan dåligt samvete i trygg förvissning om att vi kommer att lösa problemen.

Johanna Jönsson, Volvo Aero